2 quiet minutes? Or 2 hours?

Today it's the 11 september, 6 years after the terror attack in the US. Following text I have stolen from my father (hope you don't mind) who got it from someone else, also shared in "AI-snack" (discussion group within Amnesty International on the Internet). The point is why some lives are valued more than others:

"Om ni fortfarande är chockade över förra veckans bilder, hedra med en tyst minut de 7000 amerikaner, flertalet oskyldiga civila, som så fegt dödades av terrorister, människor vi ännu inte vet vilka de är. Medan ni ändå är tysta fortsätt med det ytterligare tretton minuter för att hedra de 130 000 civila irakier som dödades 1991 på order av pappa Bush. Då kan ni säkert också påminna er att amerikanerna vid detta tillfälle festade på samma sätt som palestinierna gjorde dagen efter dådet i USA. Lägg till ytterligare tjugo minuter för de 200 000 iranier som dödades av vapen och pengar skänkta till Saddam Hussein (fortfarande ung på den tiden) av samma amerikaner som senare skulle vända sitt artilleri mot honom. Fortsätt med ytterligare femton minuters tystnad för att hedra de ryssar och de 150 000 afghaner som dödades av talibanerna, även här med hjälp av amerikanska pengar och vapen. Fortsätt med tio minuter för de mer än 100 000 japaner som dödades direkt eller indirekt i Hiroshima och Nagasaki efter en aktion av amerikanerna. Du har redan varit tyst en hel timme, en minut för amerikanerna och 59 för deras offer. När du ändå står tyst och stilla fortsätt ytterligare en timme för de döda i Vietnamkriget…."
(Inlägg iu AI-snack 24 september 2001)

So, I am going as my father did and will do later today, not being quiet, not even one minute, not until someones arranges something not as judging for all the rest.