Längst ner finns det blogginlägg detta är ett svar på. Om det är någon som vill läsa...
Ett argument som jag inte alls förstår är detta:
”en rättsstat inte har rätt att ta en medborgares liv. Detta argument framförs också ibland med innebörden att det skulle vara ologiskt att ta livet av en individ som påföljd för att denne mördat någon. Förutom att det, med ett förvisso ganska primitivt sätt att se saker och ting, vore betydligt mer logiskt än att låsa in individen i 15 år, så faller argumentet på att ett sådant synsätt skulle omöjliggöra alla former av straffpåföljder. Vad är det som säger att en rättstat inte får ta livet av en medborgare men väl låsa in densamme mot dennes vilja och/eller beslagta dennes tillgångar.”
Det ena är vad du menar med logiskt? Om det innefattar ekonomi så är det i fallet USA extremt mycket dyrare att ha dödsstraffet (ok, billigare i Kina där familjen får betala själva kulan och möjligheterna till överklagande är mer begränsade) än ha folk inlåsta tills de dör av ålder. Eller menar du att man ”blir av med problemet”? Är det logiskt att permanent frånta de närstående en chans att återknyta banden när den dömde släpps ut igen? Du kanske menar något helt annat?
Förklara gärna varför du anser att motsätta sig dödsstraffet baserat på logik skulle omöjliggöra alla andra straffpåföljder? Om döden är acceptabelt för staten, varför är inte tortyr det? Det är ju lite av ett mellanläge mellan död och överlevnad.
Angående humanitet så är det relevant att ha en definition av det, håller jag med om. Om jag får lov att lägga till en högst praktisk sak kopplat till avrättningar så är det smärta. För inte så länge sen höll USA ett moratorium just p.g.a. att man hade behov av att utreda om dödsstraffet är för smärtsamt (tortyrliknande). Tyvärr kom de fram till att det inte är det. Det kan vara enormt smärtsamt att avrättas, även med den vanligaste metoden injektion (som f.ö. inte består av gift) och det kan ta uppemot 30 min att dö. Det har även hänt att man har hållit på att sticka den dömde så passa mycket och länge för att hitta vener utan framgång att de tvingats avbryta och skjuta på avrättningen någon dag och dra ut på lidandet ännu mer. Humant?
När du nämner ”ologiskt [av staten]att ta livet av en individ” så är det väl ändå inte logik det handlar om utan om att man de facto legaliserar det man i en annan del av lagen har en lag som säger motsatsen? Om jag inte misstar mig lyder uttrycket ”barn gör inte som man säger utan som man gör”. Straffpåföljder är ett sätt att visa att något är oacceptabelt och att man inte kommer undan men då kan man inte i praktiken göra i princip samma sak som förövaren dömdes för. Visst, att skicka högst motstridiga signaler kan ju kanske sägas handla om logik eller brist på det. Jag kallar det hyckleri på högsta nivå. Dubbelmoral är ett annat bra ord.
” Om syftet däremot är att vedergälla en kränkning, att döma ut en proportionerlig konsekvens i form av lidande till följd av ett visst fördömt handlande finns det i vissa fall ingen annan rimlig påföljd än det allra hårdaste tänkbara. ”
En sak som väldigt många medvetet eller omedvetet glömmer bort är att hämndtanken slår katastrofalt fel. Offrets familj kan i VISSA fall få ut något positivt av att personen avrättas men det är långt ifrån givet. Det finns t.o.m. organisation i USA bestående av offrens närmaste och de jobbar mot dödsstraffet. Vad med den avrättades familj då? De är precis lika oskyldiga som den avrättades familj men de måste betala samma pris som den. Dessa (oftast) män har också barn, syskon, föräldrar och vänner som sörjer deras förlust. Givetvis gäller det inte alla som begått så pass grova brott att de döms till döden men det är inte ovanligt att det är män som växt upp utan sin far och under andra mindre gynsamma förhållanden. Nu är det staten som under i snitt 11 år (i USA, i Japan sitter de i snitt 30 år) planerat att avrätta barns fädrar… ”Öga för ett öga, tand för tand” var en ”regel” som tillkom när man tidigare ville MINSKA blodspillan i t.ex. familjefejder där även familjemedlemmar dödades för att hämnas på någon annan, alltså våldspiraler.
Proportionerlig konsekvens? Du glömmer att ta upp att man enligt ditt resonemang då även skulle ta pengar från ekobrottslingen (och inget annat), misshandla misshandlaren, bränna ner mordbrännarens hus o.s.v. Om inte, varför undantas då dessa från principen?
”Det man kan säga, även om det inte är något bra argument mot en känsloföreställning, är att påståendet vilar på att det skulle vara omänskligt att bestraffa illdåd med döden. Något som åtminstone i ett historiskt perspektiv saknar grund.”
Att hänvisa till historien är inte per automatik logiskt eller givet. Bara för att man under lång tid har gjort och tyckt saker på ett visst sätt betyder inte det att det är bra eller eftersträvansvärt. I alla tider har man agat barn…
Mikaels kommentar är högst relevant, dödsstraffet är och förblir oåterkalleligt.
Varför är det fel med dödsstraffet?
Från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:
Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Om det är fel att mörda som privatperson, varför skulle det vara acceptabelt för staten att mörda någon som redan är oskadliggjord?
Hade man avrättat Hitler hade man sänkt sig till hans nivå. Enda skillnaden är antalet döda.
.........................
Dödsstraff?
Apropå dödsstraff!Tvärtemot vad många inbillar sig är det stora flertalet svenskar emot dödsstraff, detta konstaterades redan 1995 av Studieförbundet näringsliv och samhälle. Alla som har den minsta insyn i hur dödsstraffet tillämpas i de länder som fortfarande använder sig av vad professor Henrik Tham kallar ”det barbariska straffet” torde dela majoritetens uppfattning i denna fråga. Om vi bortser från diktaturer som Kina och Iran, som per definition saknar alla former av rättssäkerhet och vi istället väljer att fokusera på det enda västerländska land som tillämpar dödstraff i fredstid – USA, har studie efter studie visat att en svart man löper en avsevärt större risk att dömas till döden än en vit man. Det finns även andra faktorer såsom socioekonomisk status och kön som påverkar sannolikheten att dömas till döden i en amerikansk domstol, men rasfaktorn är den mest omtalade och den det gjorts flest studier kring. Om nu inte detta skulle räcka som argument mot dödsstraff har det vid ett flertal tillfällen visat sig att amerikanska myndigheter har tagit livet av människor som senare visat sig vara oskyldiga till de brott som de har dömts för.
Mot denna bakgrund är jag en övertygad motståndare till dödsstraff i praktiken. Jag är emot dödsstraff för att det i tillämpad form drabbar vissa kategorier i högre grad än andra, givet samma brottslighet och att det ibland drabbar oskyldiga.
Efter att ha slagit fast detta, kommer jag så till den enligt mig intressanta frågeställningen, hur är det i teorin? Är jag emot dödstraff för att det är ett inhumant sätt att straffa gärningsmän på och att en rättsstat inte har rätt att ta en medborgares liv? Svaret på denna, mer teoretiska fråga måste bli: Nej, inte alls.
De i särklass vanligaste teoretiska argumenten emot dödsstraff är de två nämnda. Vi börjar med det senare som är det mest konkreta och enligt mig det svagaste argumentet, att en rättsstat inte har rätt att ta en medborgares liv. Detta argument framförs också ibland med innebörden att det skulle vara ologiskt att ta livet av en individ som påföljd för att denne mördat någon. Förutom att det, med ett förvisso ganska primitivt sätt att se saker och ting, vore betydligt mer logiskt än att låsa in individen i 15 år, så faller argumentet på att ett sådant synsätt skulle omöjliggöra alla former av straffpåföljder. Vad är det som säger att en rättstat inte får ta livet av en medborgare men väl låsa in densamme mot dennes vilja och/eller beslagta dennes tillgångar.
Vad det gäller det tidigare argumentet – att det är ett inhumant straff – fodras en definition på vad som är humant. Eftersom detta rimligen skiljer sig från person till person är det i princip omöjligt att bemöta. Det man kan säga, även om det inte är något bra argument mot en känsloföreställning, är att påståendet vilar på att det skulle vara omänskligt att bestraffa illdåd med döden. Något som åtminstone i ett historiskt perspektiv saknar grund.
Till syvene och sist handlar det om vilka föreställningar vi har om syftet med straff. Om syftet är att avskräcka finns det väldigt lite som stödjer iden om dödstraff. Om syftet är att rehabilitera är det naturligtvis inte heller en lämplig påföljd – då det är omöjligt att nå framgång i rehabiliteringen av en död. Om syftet däremot är att vedergälla en kränkning, att döma ut en proportionerlig konsekvens i form av lidande till följd av ett visst fördömt handlande finns det i vissa fall ingen annan rimlig påföljd än det allra hårdaste tänkbara.
Om Adolf Hitler hade ställts till svars för det ofattbara lidande som han orsakade – ett lidande som var hundratusentals gånger värre än konsekvenserna av Estoniaförlisningar, diskotekbränder, tsunamis och lilla Bobbys vidriga monster till föräldrar – och just du och jag var i position att bestämma påföljden, hade han riskerat dödstraff? Det är först när svaret på denna fråga är nej som man fullt ut kan säga att man är emot dödstraffet såväl i praktik som i teori.
