Marsvingsrim

(from a chat with a friend...or maybe it was more like a monologue :-))

I intets poesi du talar som jag.

Men utan mig utan svar.

Du har ett val utan ord.

Som en skiva av trä, kan kallas av bord.

Vad jag menar är hädan detta: Det rätta skall jag berätta

Att du tror du inte kan posie-prat

att du är illiterär, eller ordbokslat

Men det är enbart medvetenheten om borttappade ord, som självbenämner dig som om du oförstod.

O så i ett otalat språk. Talar du, o enbart du sanningen.

Men först den dan du erkänner omedvetenheten om att där inte finns ord.

Som omedvetenheten om att bordskivan saknar ben, fortfarande kallas bord.

Kan du enbart kallas poetiskt illitär, där det här bär, att du är medveten om vad det egenltigen är.

Jag vet du förstår det som behövs och äro skrivet av mig. Men ack så läses det och kallas oförståndigt, enbart utav dig.

Kan du enbart kallas poetiskt illitär, där det här bär, att du är medveten om vad det egenltigen är.